Björn Kjellsson

För några veckor sedan meddelade utrikesdepartementet att Sverige stänger ambassaderna i tre länder eftersom det inte längre är motiverat att ha någon stark representation just på dessa platser. Samtidigt meddelas också att Sverige äntligen öppnar en riktig ambassad i Minsk, mitt i diktaturens Vitryssland.

Första gången jag reste till Minsk bestod Sveriges representation på plats av ett konsulat med en honorärkonsul, alltså en oavlönad representant som också hade hjälp från en lokalanställd assistent. För något år sedan beslutade dock ambassaden i Moskva att etablera ett sektionskontor i Minsk och en av ambassadens ministrar utsågs till chef för sektionskontoret. Det innebar visserligen en statushöjning av konsulatet, som dock fortfarande inte har möjlighet att utfärda visum för vitryssar utan måste skicka alla handlingar till Moskva. Ett oerhört träligt system för ett modernt land som Sverige.

Men om det nu utses en ambassadör för Vitryssland, eller Belarus som det egentligen heter, så kommer det förmodligen att öka möjligheterna för vitryska medborgare att resa till Sverige. Detta kommer i längden att öka kunskapen om omvärlden för vitryssarna och öppna upp landet för demokratiska influenser. 

Som bekant har ju den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB sedan länge ersatts i de forna sovjetstaterna, men inte i Vitryssland, där finns den fortfarande kvar och arbetar lika ihärdigt och effektivt mot alla former av demokratiska idéer. Senast idag rapporterar vitrysk oppositionell media att KGB börjat kontakta studenter som varit utomlands. De vill träffa studenterna och är nyfikna på vad de gjort utomlands. För ett halvår sedan kontaktades jag av en vitrysk kvinna som är aktiv i oppositionen. Hon berättade att KGB varit hemma hos henne och frågat om ett seminarium där jag var föreläsare och om ”de där svenskarna” som var där. Nu har hon lämnat Vitryssland, förmodligen för gott.

Den svenska representationen i Vitryssland har alla möjligheter att förändra landet och framtiden för dess medborgare genom att vara generös med att bevilja visum, lätta upp krånglet med byråkratin och genom att förmedla kontakter mellan svenska och vitryska organisationer och institutioner. Tyvärr har inte den svenska utrikespolitiken alla gånger varit den mest modiga, även om Carl Bildt kanske redan nu visat fler prov på det än sina föregångare, såsom när han kritiserar Vladimir Putin. Det är varje demokratis skyldighet att göra allt som står i dess makt för att hjälpa andra länder till en mer demokratisk utveckling. Frågan är nu om Sverige tar sitt ansvar till fullo och om den nya ambassaden nyttjar alla sinar resurser och möjligheter, KGB gör ju det.