Björn Kjellsson

Lite söndagstankar så. Veckan har ju dominerats av FRA och signalspaningslagen, som tyvärr gick igenom och det enbart genom en fejkad omarbetning av lagförslaget (i princip att det blir mer kontroll av de som kontrollerar). Hela debatten har uppenbarat några frågor för min del:

1. Det är uppenbart att de olika partiledningarna och gruppledningarna i riksdagen har arbetat mycket hårt för att ledamöterna ska rösta JA till signalspaningslagen. Varför var inte engagemanget lika stort i frågan om homoadoptioner där folkpartiet får skämmas med att ha några ledamöter som röstade emot? Detta trots att frågan är djupt ideologisk och har drivits sedan många, många år.

2. Många ledamöter ändrade sig efter tillägget som gjordes på några timmar. Vad var det de var emot från början? Var det verkligen ytterligare kontrollmyndighet de saknade eller var det en ryggradskänsla av att lagförslaget var felaktigt som egentligen orsakade deras tveksamhet?

3. Läser FRA även denna text som skrivs i ett öppet forum eller har de läst den redan när jag började på utkastet tidigare?

4. Vad är egentligen värdet i att arbeta med politik?