Björn Kjellsson

Återigen kommer vi obekväma liberaler att starta en bloggstorm om ett oliberalt regeringsförslag. Dagens Nyheter skriver om förslaget till lag om civilkurage. Precis som kritikerna menar är det omöjligt att lagstifta om civilkurage, då själva begreppet innebär att man som individ bestämmer sig för att i detta fall ska den egna personliga integriteten prioriteras lägre än någon annans. Det är en handling som är värd att betecknas som hjältemod och inte något man kan tvinga fram.

Visst är det upprörande när någon står och bara tittar på när någon annan misshandlas och offrets känslor inför sådana passiva människor är fullt förståeliga. Men man måste också ta hänsyn till omständigheterna. Ingen kan kräva att någon annan ska riskera livet för ens egen säkerhet eller trygghet. Såsom rättsväsendet fungerar idag och särskilt med tanke på det enormt dåliga skydd som erbjuds vittnen idag är det inte konstigt att få vågar agera eller vittna mot kriminella – än mindre vågar agera när de ser ett brott begås.

Det finns situationer då man kan anse att det är självklart för var och en att agera. Men ska man kräva att en äldre med rollator att denne ska agera mot en ung skinnskalle som misshandlar någon annan? Ska man kräva att någon som ser ett kriminellt gäng försöka mörda någon annan ska försöka hindra dem? Nej, och det menar inte heller de som föreslår den nya civilkuragelagen – MEN – var går gränsen? Med största sannolikhet går min och din gräns på helt olika platser.

För övrigt måste jag fråga vilka filter dessa förslag egentligen går genom. Var finns de liberala krafterna?