Björn Kjellsson

SVENSKA DAGBLADETS Paulina Neuding skriver i SvD 30/6 att hatbrott även drabbar svenskar och heterosexuella efter att Brottsförebyggande rådet presenterat sin årliga rapport om just hatbrott. Rapporten har förändrat definitionen och även tagit in statistik som tidigare inte visat att även minoriteter begår hatbrott mot majoritetsgrupper. Bland annat tar man upp det faktum att islamistiska grupper riktat hataktioner mot judar och att 0,3 procent av brotten med sexuell läggning som motiv har heterofobi som bakgrund.

Det blir tyvärr lite fel att ta just detta som exempel då det handlar om helt skilda problembilder. I det första fallet handlar det om en betydligt större grupp (svenska islamister, som visserligen är i minoritet gentemot kristna svenskar) som riktar ett hat mot en betydligt mindre grupp (svenska judar), och det handlar i detta fall om en tydlig och kraftfull hatpropaganda som sprids på organiserat vis. I det andra fallet handlar det om en minoritetsgrupp (homosexuella) som i extremt få fall riktat hat mot en betydligt större grupp (heterosexuella). Det handlar heller inte om att det förekommer någon organiserad hatpropaganda. Det finns många svenska judar som är rädda för att röra sig i vissa områden, men jag har faktiskt aldrig hört talas om en heterosexuell man som varit rädd på samma sätt…

Neudings avslutande frågor är det absolut viktigaste i artikeln. Det skrivs i BRÅ:s rapport väldigt mycket om ”Vit makt”-rörelsen och dess koppling till hatbrotten, men det nämns inte mycket om andra gruppers inverkan på exempelvis antisemitismen och homofobin. Varför är det så?